27 April 2012.
Monicas begravning. Tårar. Hundratals tårar. Kramar. Handhållning. Sorgsna, sammanbitna leenden. Jag kan fortfarande inte förstå att hon är borta, att jag aldrig mer kommer få höra henne skratta eller ens så mycket som att höra henne prata. Jag saknar henne. För trots allt så såg hon bakom min tjocka fasad och hon var nog en av de få som faktiskt förstod, men jag ville inte bli förstådd. Det enda jag kunde tänka på under begravningen var "Jag vill inte". Jag vill inte att hon ska vara död. Jag vill inte att hon ska försvinna. Jag vill inte att hon bara ska leva kvar i mitt hjärta. Jag vill inte enbart ha gamla minnen med henne. JAG VILL INTE.

Har packat till Stockholm nu i alla fall. Blir skönt att komma ifrån Kalmar och få bort tankarna från begravningen. Ska även få träffa min finfina kusin Anton när jag besöker Sveriges huvudstad. Var galet länge sedan jag träffade honom och jag saknar helt enkelt honom. Han var jämt så snäll mot mig när vi var små och lekte med mina leksakshästar tillsammans med mig, haha.

Ska fortsätta kika på Criminal Minds tills jag somnar nu. Btw så lär min uppdatering vara kass (som vanligt med andra ord) då jag inte vet hur mycket tid jag tänker ödsla på att sitta vid en dator då jag har mina fina stockholmare runt mig (älskar mig själv om jag bara sitter vid datorn hela helgen ändå, haha så mycket high five till mig själv då).
PUSS